13-10-22

Start 

Sagan om pannkakan

Det var en gång en bondhustru som hade sju hungriga barn. Och åt dem höll hon på att grädda
en pannkaka. Den låg nu i laggen och fräste, så tjock och god att det var en lust att se.
Barnen stod runt omkring och gammelfarfar satt och såg på.

- Låt mig få lite pannkaka, mamma, sa ett av barnen. Jag är så hungrig.
-  Kära mamma! sa det andra.
- Kära rara mamma! sa det tredje.
- Kära, rara, snälla mamma! sa det fjärde.
- Kära, söta, rara, snälla mamma! sa det femte.
- Kära, söta, rara, goda, snälla mamma! sa det sjätte.
- Kära, söta, rara, goda, snälla gullemamma! sa det sjunde.

Så tiggde de om pannkakan allihop, den ena ivrigare än den andra. För de var lika snälla som hungriga.
- Ja, kära barn, sa modern, vänta bara, tills den har fått vända på sig - tills jag har fått vända på den,
menar jag - så ska ni får pannkaka allihop! Se bara, så tjock och belåten den ligger där!
När pannkakan hörde det blev den förskräckt. Och rätt som det var, vände den sig av sig själv
och ville ut ur pannkakslaggen. Men istället föll den ned igen, på sin andra sida.
När den blivit lite gräddad på den sidan också och fastare i kroppen, hoppade den
ned på golvet och rullade iväg som ett hjul, ut genom dörren och bort på vägen.

Hejdå! Moran efter, med laggen i ena handen och sleven i den andra, det fortaste hon kunde.
Och efter henne sprang alla barnen. Och efter dem till sist gammelfarfar.
- Hallå!
- Stanna, genast!
- Ta fast!
- Hallå!
Alla skrek och hojtade de efter pannkakan och sökte springa efter den. Men pannkakan rullade
och rullade, och rätt som det var, hade den hunnit utom synhåll. För den var snabbare än alla.

När den rullat en stund, mötte den en råtta.
- Goddag, Pannkaka! sa katten.
- Goddag, Råtta- potta! sa pannkakan.
- Kära pannkaka, sa råttan, rulla inte så fort utan vänta lite och låt mig få äta upp dig!
- Om jag rullat från mamma och gammelfarfar och sju små skrikhalsar, så kan jag väl
också rulla ifrån dig, Råtta- potta! sa pannkakan.

Så mötte den en tupp.
- Goddag, Pannkaka! sa tuppen.
- Goddag, Tuppe- snuppe! sa pannkakan.
- Kära min pannkaka, rulla inte så fort utan stanna och låt mig få äta upp dig! sa tuppen.
- Om jag rullat ifrån mamma och gammelfarfar och sju små skrikhalsar och Råtta- potta,
så kan jag väl också rulla ifrån dig, Tuppe- snuppe, sa pannkakan.
Och så rullade den vidare, det fortaste den kunde.
Så rullade den vidare, tills den mötte en ponny.

- Goddag, Pannkaka! sa ponnyn.
- Goddag, Ponny- sonny pannkakan.
- Kära min pannkaka, rulla inte så fort utan stanna och låt mig få äta upp dig, bad ponnyn.
- Om jag rullat ifrån mamma och gammelfarfar och sju små skrikhalsar och Råtta- potta
 och Tuppe- snuppe, så kan jag väl också rulla ifrån dig, Ponny- sonny, sa pannkakan.
Och så rullade den vidare på vägen, precis som ett hjul.


Sedan den rullat en stund, mötte den en anka.
- Goddag, Pannkaka! sa ankan.
- Goddag, Anka-vanka! sa pannkakan.
- Kära min pannkaka, rulla inte så fort utan stanna och låt mig få äta upp dig! sa ankan.
- Om jag rullat ifrån mamma och gammelfarfar och sju små skrikhalsar och Råtta-potta
och Tuppe-snuppe och Ponny-sonny så kan jag väl också rulla ifrån dig, Anka-vanka,
sa pannkakan och rullade vidare ännu fortare.

När den så rullat en stund mötte den en höna.
- Goddag, Pannkaka! sa hönan.
- Goddag, Höna-pöna! sa pannkakan.
- Kära min pannkaka, rulla inte så fort utan stanna och låt mig få äta upp dig! bad gåsen.
- Om jag rullat ifrån mamma och gammelfarfar och sju små skrikhalsar och Råtta-potta
och Tuppe-snuppe och Ponny-sonny och Anka-vanka , så kan jag väl rulla ifrån
dig också, Höna- pöna, sa pannkakan. Och så rullade den vidare, ännu ivrigare än förut.

När den rullat en lång, lång stund mötte den en gris.
- Goddag, Pannkaka! sa grisen.
- Goddag, Nasse-frasse! sa pannkakan och ökade farten.
- Kära min pannkaka, rulla inte så fort utan stanna och låt mig få äta upp dig! sa grisen.
- Om jag rullat ifrån mamma och gammelfarfar och sju små skrikhalsar och Råtta-potta
och Tuppe-snuppe och Ponny-sonny och Anka-vanka och Höna-pöna,
 så kan jag väl rulla ifrån dig också Nasse-frasse, sa pannkakan.
Och så rullade den vidare, ännu ivrigare än förut ända tills den kom till en bäck,
 och nu visste inte pannkakan hur den skulle komma över.

Den rullade längs bäcken en stund men ingenstans fanns det en bro där den kunde komma över.
Grisen som på avstånd följt efter pannkakan hoppade i
bäcken och simmade fram till pannkakan.
- Jag kan bära dig över bäcken om du vill, sa grisen.
- Oh, vad snällt av dig, sa Pannkakan.
- Hoppa upp på mitt tryne så simmar jag över med dig.
Och det gjorde pannkakan. Men knappt hade hon satt sig på trynet, förrän grisen
tog pannkakan i ett nafs i munnen och åt upp henne.
Och eftersom pannkakan inte finns mer så är sagan slut.

Fritt efter en norsk folksaga.
Dvs jag har bytt ut några av djuren som vill äta pannkakan.